Segelsemester 2008

Årets segelsemester blev en kort men händelserik historia, eftersom de fyra semesterveckorna även gick åt att bila i europa, vara hemma hos släkt och vänner och sista veckan i ett hus i Fjällbacka 20 m från havet!
När vi kom hem från en regnig bilsemester, så packade vi båten direkt för att ta vara på de sista fina högtrycksdagarna. Vi kastade loss på torsdagen 1 augusti och fick gå för motor norrut, eftersom det inte blåste mer än en viskning. Lagom när vi skulle gå in i Albrektsunds kanal så dog motorn! Snabbt i med ankaret, men efter inspektion av bränsle och motor, så tryckte jag in startknappen och helt oberörd knackade den igång igen. När vi kom till Marstrand var det dags för lunch och då passande med en grundligare inspektion, men när vi gick ner på tomgång dog den igen. Vi hittade en plats vid en flytbrygga, där vi lät motorn vila, medan vi åt lunch och tog oss ett svalkande dopp.

Paus vid Marstrand.

Jag hittade inget fel och när vi sedan drog iväg igen gick motorn perfekt resten av resan, troligen skit i bränslet. Vi försökte segla lite, men seglen hängde som gardiner och vi fick gå för motor till Åstol, där vi fick sista platsen, passande nog bredvid en gammal kollega!

Liten men tuff!

Till kvällsmat blev det färska räkor från Åstols rökeri, härligt med svensk sommar. När mörkret kom tände jag min nyinförskaffade fotogenlykta som gav ett mysigt ljus och när vi sedan flyttade in i ruffen gav den skön värme.

Åstol by kväll.

Dag 2 var det åter klarblå himmel och svaga vindar, men vi rullade ut genoan för att sakta guppa ut till någon naturhamn för sol och bad. Det var här nästa erfarenhet hoppade på mig. Donk, donk, donk! Attans, var vi redan frammed vid grundet? Jag hade koll på uppgrundningen till 0.9 m mitt i ett annars 30 m djupt vatten, men i 1,5 knops fart med utrullad genoa är det lätt att man blir fartblind...
Efter inspektion kunde jag konstatera att det inte blev någon större skråma, tack vare långköl och låg fart och jag fick samtidigt läge att skrubba ren botten.
Fram på eftermiddagen startade vi motorn och gick in till Klädesholmens gästhamn och la oss. Jag var tvungen att spänna upp det gamla ruffkapellet för att få lite skugga när vi brassade mat på Trangiat.
På kvällen blev det ett besök på restaurang Salt & Sill, som jag verkligen kan rekommendera, speciellt sillplankan med en kall Grebbestad!
Innan läggdags blev det Yatzy i fotogenlyktans sken i sittbrunnen.

Yatzymys i sittbrunnen.

Efter allt prat på bryggan om det analkande ovädret surrade vi för storm och kröp ner i förpiken. Vid tretiden var det dags att dansa upp på däck i kalsonger, för att hissa upp en fender i masten, för att störa de luftströmmar, som fick masten i svängning. Det fungerade!
När det sedan var dags att gå upp friskade det i ordentligt och regnet smattrade mot däcket. Frukosten fick bli i ruffen, men när vi vid elvatiden beslöt oss att bita i det sura äpplet, dra på oss regnstället, och kasta loss, mojnade det och regnet drog bort. Vi gick för motor ner till Marstrand, där vi knödde oss in vid bryggan och nu sken solen och det blev lunch i kortbyxor och kortärmad. När vi sedan gick hem mot Björlanda kunde vi segla nästan hela vägen hem förutom sista biten då vinden dog och havet låg spegelblankt.

Hackbrädet styr oss mot Björlanda.

På söndagen när vi vaknade hemma i lägenheten, piskade regnet mot fönstret, så då kändes det bra att det ändå blev en kortare tur den här gången. Sommaren är ju inte slut än!

Även om alla andra båtar är både större och dyrare, så är det Wonitopa folk tittar på och gör tummen upp och de få dagar vi var ute fick vi många uppmuntrande kommentarer både från seglare och motorbåtar, svenskar och utlänningar!